Väsby Hockey fick bästa möjliga start på säsongen när laget slog tillbaka Hammarby Hockey med 1-3. Trots en svag start på matchen och underläge med 1-0 efter den första perioden reste sig Väsby och näst intill körde över hemmalaget i den andra perioden. Där vände Väsby även underläget till överläge med 1-2 och i sista perioden spelade Väsby kontrollerat och kunde även utöka ledningen till 1-3.

 -Bra premiär säger tränare Viktor Tuurala efter matchen. Disciplinen blev viktig och det är kul att vara igång igen.

 

Men disciplin var inte ledordet när man ska försöka beskriva det som Väsby höll på med under matchens första tjugo minuter. Spelet från genrepet i onsdags var som bortblåst och om spelet bäst ska beskrivas så skulle jag vilja kalla det för övermodigt. Näst intill dumdristigt med passningar bakom ryggen och med ett chansspel som ett samlat Hammarby tackade för och de fick en matchbild som verkade passa laget perfekt.

 

Med snabba omställningar där Väsby tappade folk i anfallszonen så fann Hammarby luckor och efter just en sådan spelvändning så kom även ledningsmålet efter att Väsby gått bort sig efter en offensiv tekning. Två Hammarbyspelare stormade fram mot en ensam Väsbyförsvarare och sekunder senare satt en perfekt passning över till en vilt åkandes Robin Kokkonen som bara stötte till med klubben och styrde in 1-0 mellan benen på en chanslös Robin Wallin.

 

Väsby tog dock tag i matchen under mittakten och när laget väl fick ordning på sina premiärnerver så släppte det mesta ute på isen. Laget radade upp läge efter läge men en storspelandes hemmamålvakt i form Sebastian Andersson gäckade Väsby som hur laget än gjorde, var näst intill omutlig.

 

Det krävdes ett numerärt överläge för att hans nolla till slut skulle spräckas. Notoriska målskytten Nick Hedemyr blev då Väsbys premiärskytt när han höll sig framme och petade in retur som retfullt gled in mellan benen på Sebastian Andersson.

 

Om kvitteringen från Nick var frukten av att vilja ”skita ner sig” framför mål var ledningspucken till 1-2 mer av hans signum. En perfekt välavvägd passning från Elliot Lorraine smet emellan två Hammarbyspelare och ensam framför mål visade Nick vilket vasst och rappt skott han har och utan pardon dundrade han in pucken högt upp utan chans för målvakt Andersson.

 

Underläget var vänt och Väsby gick till periodvilan med glada miner men hade det inte varit för en viss Sebastian Andersson så hade nog matchen var död redan där och då.

 

Sista perioden spelade Väsby mest på resultatet. Det var kontrollerat, disciplinerat och när det vankades målchanser så var det främst Väsby som i sitt nya snygga bortaställ höll sig närmast.

 

Men ett mål är ingen ledning i ishockey så nog var det allt nerver bland en stor skara tillresta Väsbysupportrar som upptog halva SDC-Hallen i Sätra. Så när Elliot Lorraine höll sig framme och vinklade in 1-3 med drygt sex minuter kvar av tillställningen så var jublet stort på den sida av läktaren som höll på bortalaget.

 

Målet tog musten ur Hammarby och trots att laget gjorde en sista kraftansträngning så var laget i ärlighetens namn aldrig nära en reducering i matchen. Väsby stod pall och gav sig själv den bästa starten på säsongen som var möjlig med tre härligt in kämpade poäng.

 

Sammanfattningsvis så var det skönt att Väsby kunde resa sig i matchen efter den aningen darriga inledningen och trots underläge hitta tillbaka till spelet som gör laget framgångsrikt. Det blev till slut varierat, händelserikt och tempostarkt och Hammarby maldes ner, sakta men säkert.

 

Grisligan

 

Elliot Lorraine fick pris som bästa spelare av bortajuryn och jag är inte sämre än att dela ut motsvarande pris till denna härligt ettriga och driftiga forward som likt hela Väsby sparade det bästa till sist. Säsongens tre första grisar ges således till Elliot!

 

Två grisar tilldelas Nick Hedemyr som kanske inte dominerade i spelet men som visade att hans målhunger kommer att bli guld värd framöver. Gör man två mål i en match där Väsby gör tre är det klart att man ska vara med i grisligan och två grisar tilldelas Nick.

 

Sista grisen vill jag slutligen skänka till stenhårda Vladimir Lukacik som dominerade närkampsspelet. Det lades verkligen inga fingrar emellan i närkamperna och att möta en sådan back är absolut ingen rolig uppgift för motståndarforwards.

 

I övrigt var det ingen som föll ur ramen utan alla växte efter den krampaktiga första akten och förhoppningsvis kan Väsby i nästa match borta mot Segeltorp ta vid där denna premiär slutade.

 

Foto: Maria Ahlm